Glada barn och kreativa dagar

LARSMO

För någon vecka sedan styrde projektet norrut med siktet inställt på Lingonskogens daghem i Larsmo. Redan i farstun möttes vi av nyfikna och glada barn som höll upp dörren, berättade vad de höll på med och ställde fråga efter fråga om vad det var vi skulle göra med dem.

Att bygga miljö går smidigare för varje gång. När vi nu dessutom fick bygga i en alldeles egen gymnastiksal var utgångsläget alldeles fantastiskt! Efter cirka en timme var vi så färdiga att ta emot ”våra” första barn.

Även om konceptet och upplägget är detsamma öppnas nya vinklar och perspektiv varje gång. De barn vi möter har olika erfarenheter och olika intressen, precis som fallet är med oss vuxna. Inledningsvis var den lilla församlingen något försiktig, men vartefter tiden gick och vi alla blev varmare i kläderna ökade funderingarna och samspelet.

Kulor målades, berättelser skapades, armband tvinnades och med jämna mellanrum så ramsade vi innan vi avslutade för dagen.

Projektet har byggts upp så att vi ska träffa de samma barnen under två dagar, något som vi verkligen uppskattar. Även om inte heller det är en lång tid räcker det för att skapa ett grundförtroende. Ett förtroende som krävs för att man på riktigt ska kunna möta varandra.

”Vart ska ni nu? Ska ni åka redan?”

Var det sista vi hörde när vi stängde dörren…

Annonser

Pilot!

Pysselpremiär

Måndagen den 19 mars lastade jag bilen full med tält, stolar, böcker, gosedjur, pysselmaterial och allt både möjligt och omöjligt. Något försiktigt körde jag sedan ut till Replot daghem där min berättarkollega Lena och jag bar in hela lasset. Tillsammans med föreståndare Britt-Marie hade vi före det inspekterat utrymmena för att se var vi bäst passar in. Det är nämligen inte alldeles enkelt att smälla upp ett tält på 3 x 3 x 3 meter, men vi lyckades!

Dagen efter träffades vi igen, då i väntan på vår första barngrupp som prick klockan nio storögt smög in. Tre grupper med 5-7 barn skulle vi få träffa under dagen: 3-åringar, 4-5 åringar och förskolebarn.

Efter att alla fått kika runt sig lite avbröt Lyra det hela med att säga att hon ville höra sagan om sig själv, men innan vi började tog vi Rallys och gängets alldeles egna klappramsa. Sen, började vi läsa och visa bilder. Ibland stannade vi upp och funderade lite extra kring vissa teman: ”hur tror ni det känns när Limpa står där ensam?” ”varför tror ni att barnen inte mår bra?” ”vad tror ni riktigt att bäng i huvudet betyder?” Svåra men nödvändiga diskussioner som hölls på barnens villkor.

Och sen, förstår ni, var det dags att börja skapa! Barnen fick träkulor att måla och medan de torkade gjorde vi en Ordkonstövning där vi tillsammans berättade Berättelsen om Emmi, den flicka som på sista sidan i boken börjar i Rallys & gängets dagis. Ett barn i gången fick berätta något om Emmi, till exempel vad hennes bästa mat är eller vad hon tycker om att leka. För att göra det tydligt vem som var i tur att berätta och att det var viktigt att de andra då lyssnade, fick berättarbarnet hålla i en berättardiamant. Efter övningen tvinnade vi band. Avslutningsvis tog vi klappramsan ännu ett varv innan vi tog adjö med orden vi ses imorgon!

Under dagen gjorde vi det här två gånger till, men med andra grupper och försökte då anpassa innehållet till ålder. De minsta barnen tvinnade exempelvis inte egna band, utan det gjorde vi vuxna dagen efter.

Dag två inledde vi på samma sätt, med klappramsan. Efter det fick alla dra två kulor åt sig och ett band. Och kan ni tänka er! Både kulor och band hade legat i burkar som gjort dem magiska så att de armband som tillverkades kunde göra bäraren till en ännu bättre vän! Med armbanden på fick barnen lyssna till boken ännu en gång och den här gången löpte diskussionerna friare. Och sen … var det dags för discoförberedelser tillsammans med Eva som också var med den här dagen.

Discohattar klipptes till (av wellpapp) som barnen själva smyckade med silkespapper och piprensare. Efter det hivade vi upp discokulan i taket och dansade loss! Till vilken musik?

KAJ, naturligtvis.

Smygstart

Igår fick Rally, Lyra, Limpa, Herman och Jamal vara ut och lufta sig för första gången. Där satt de så andäktigt tillsammans och lyssnade till berättare och läsinspiratör Agneta ”Netta” Möller-Salmela. Man riktigt såg att de trivdes och att de verkligen tog till sig det hon berättade om. Så gjorde också alla de vuxna som deltog i fortbildningen och jag gissar att inom kort kommer många barn i daghem, förskolor och skolor få lyssna till vuxna som berättar fritt och inlevelsefullt.

Men vad sa Netta då? Jo hon sa bland annat att målsättningen med det muntliga berättandet är att…

  • berika och vidga barns värld
  • att skapa bra och nära relationer mellan barn och vuxna
  • att utveckla barns kognitiva förmågor, fantasi och kreativitet
  • att ge barn hjälp att bearbeta livsfrågor och hantera problem

Och tänk det är inte allt! Men vi tar resten en annan gång.