Att bli en läsare

DSC02940

Medan Rally & Resten lyssnar på saga sitter jag och formulerar texter till såväl småbarnspedagoger som föräldrar. Vad är syftet med projektet, vad vill vi åstadkomma? Varför vill vi möta era barn?

En del av det hela handlar naturligtvis om läsning. Vi vill att barnen ska få kliva in i böckernas värld och för en stund möta spännande och roliga äventyr. Men vi vill också visa att man med böckernas hjälp kan få stöd att fundera på utmaningar och svåra frågor som livet ibland bjuder på. Det är nämligen inte alldeles lätt att vara barn (eller vuxen) i dagens samhälle.

När man idag pratar om läsning poängteras att man i undervisningen strävar efter mer än läskunnighet, barnen ska rent konkret bli läsare. En skillnad som forskaren Pamela Schultz Nybacka (2005) förklarar på följande sätt:

Läsare: ”en person som självmant införlivar böcker och läsande i sitt liv.”

Om man utgående från den formuleringen och tanken försöker beskriva vart vi strävar med projektet och dess verksamhet kan man säga det så här: vi vill inspirera, locka och stöda barn och elever till att bli goda läsare, berättare och skribenter. 

 

Annonser

Pilot!

Pysselpremiär

Måndagen den 19 mars lastade jag bilen full med tält, stolar, böcker, gosedjur, pysselmaterial och allt både möjligt och omöjligt. Något försiktigt körde jag sedan ut till Replot daghem där min berättarkollega Lena och jag bar in hela lasset. Tillsammans med föreståndare Britt-Marie hade vi före det inspekterat utrymmena för att se var vi bäst passar in. Det är nämligen inte alldeles enkelt att smälla upp ett tält på 3 x 3 x 3 meter, men vi lyckades!

Dagen efter träffades vi igen, då i väntan på vår första barngrupp som prick klockan nio storögt smög in. Tre grupper med 5-7 barn skulle vi få träffa under dagen: 3-åringar, 4-5 åringar och förskolebarn.

Efter att alla fått kika runt sig lite avbröt Lyra det hela med att säga att hon ville höra sagan om sig själv, men innan vi började tog vi Rallys och gängets alldeles egna klappramsa. Sen, började vi läsa och visa bilder. Ibland stannade vi upp och funderade lite extra kring vissa teman: ”hur tror ni det känns när Limpa står där ensam?” ”varför tror ni att barnen inte mår bra?” ”vad tror ni riktigt att bäng i huvudet betyder?” Svåra men nödvändiga diskussioner som hölls på barnens villkor.

Och sen, förstår ni, var det dags att börja skapa! Barnen fick träkulor att måla och medan de torkade gjorde vi en Ordkonstövning där vi tillsammans berättade Berättelsen om Emmi, den flicka som på sista sidan i boken börjar i Rallys & gängets dagis. Ett barn i gången fick berätta något om Emmi, till exempel vad hennes bästa mat är eller vad hon tycker om att leka. För att göra det tydligt vem som var i tur att berätta och att det var viktigt att de andra då lyssnade, fick berättarbarnet hålla i en berättardiamant. Efter övningen tvinnade vi band. Avslutningsvis tog vi klappramsan ännu ett varv innan vi tog adjö med orden vi ses imorgon!

Under dagen gjorde vi det här två gånger till, men med andra grupper och försökte då anpassa innehållet till ålder. De minsta barnen tvinnade exempelvis inte egna band, utan det gjorde vi vuxna dagen efter.

Dag två inledde vi på samma sätt, med klappramsan. Efter det fick alla dra två kulor åt sig och ett band. Och kan ni tänka er! Både kulor och band hade legat i burkar som gjort dem magiska så att de armband som tillverkades kunde göra bäraren till en ännu bättre vän! Med armbanden på fick barnen lyssna till boken ännu en gång och den här gången löpte diskussionerna friare. Och sen … var det dags för discoförberedelser tillsammans med Eva som också var med den här dagen.

Discohattar klipptes till (av wellpapp) som barnen själva smyckade med silkespapper och piprensare. Efter det hivade vi upp discokulan i taket och dansade loss! Till vilken musik?

KAJ, naturligtvis.